Fossiljakt på Kyrkskolan

Idag var det full rulle i korridoren på skolan då jag skulle gå till matsalen. Barnen låg på golvet under bänken med iPad i högsta hugg. Vad var det som pågick? undrade jag.

– Titta en trilobit! ropade ett av barnen då jag böjde mig ned för att kika på stenplattorna under bänken. Och sannerligen! En trilobit har jag minsann aldrig sett förut i golvplattorna. Tänk vad man kan missa då man springer runt med blicken på annat. Plötsligt känner man den där känslan av förundran. Livets ursprung och Darwins lära och all kunskap som finns tack vare en lång kedja av mänskliga ansträngningar eller som man brukar säga i Nobelsammanhang: Att vetenskapen ser längre genom att vi står på axlarna av tidigare upptäckter.

Att upptäcka historien genom att se bevis på tidigare livsformer är ett utmärkt sätt att förstå att livet på jorden har en lång utvecklingskurva. Det var också fossil från urtidsdjur som en gång satte igång Charles Darwins nyfikenhet. Han fick nämligen fossil av trilobiter och andra vattenlevande väsen av sin farfar Erasmus som upptäckt lämningarna i en grotta under marken där de bodde. På den tiden var fyndet inget man talade högt om. Alla i Darwins närvaro var nämligen djupt religiösa och vid den här tiden trodde man att Gud hade skapat jorden och alla arter såsom de tedde sig. Att den engelska landsbygden tidigare varit hav och havsbotten var svårt att ens tänka sig. Än mindre prata om. Det tog Darwin 60 år av forskning innan han vågade tala ur skägget. Det var först då någon annan höll på att avslöja magin som han slutligen kom till skott och summerade sina ansträngningar i ” Om arternas uppkomst”.För oss i Sorunda är Ortoseratiter och Trilobiter inget vi behöver vara rädda för att tala om. Snarare är det målet med våra ansträngningar. Att lära oss begrepp och skapa en förståelse för exempelvis livets ursprung är vårt mål – en skola på vetenskaplig grund. I undersökningarna har vi också möjlighet att utveckla andra färdigheter. Vi kan mäta och analysera och avbilda våra upptäckter samt tala, skriva om och räkna dem. Så blir kunskapen spännande och meningsfull för barn i årskurs tre och inte bara en fråga om att ”sitta på en stol”.