![](\"https:\/\/i0.wp.com\/media1.kulturpedagogik.se\/2018\/06\/img_0010.jpg?resize=800%2C600\")
<\/p>\nVi hade avslutningsfirande idag. Och d\u00e5 menar jag verkligen firande. P\u00e5 avslutningen sparar vi inte p\u00e5 krutet. Vi skulle kunna anklagas f\u00f6r att vara gammeldags d\u00e4r vi t\u00e5gar fram tillsammans med de yngre barnen med v\u00e5ra svenska flaggor. Men i f\u00f6rskoleklassen uppskattas mycket att b\u00e4ra flaggor och helst skulle de velat skrika – Heja Sverige! om de f\u00e5tt best\u00e4mma. Vi \u00e4r glada att de f\u00e5r en relation till den svenska flaggan som sammankopplas med gemenskapen i skolan och att fira segrar tillsammans – snarare \u00e4n att sammankoppla den med h\u00f6gerextrema \u00e5sikter.<\/p>\n
I \u00e5r leddes t\u00e5get dessutom av en liten grupp elever med trumma och bl\u00e5sinstrument. Att ge utrymme f\u00f6r barnen att f\u00e5 ut\u00f6va sina intressen och visa vad de kan \u00e4r viktigt f\u00f6r deras utveckling. Och det g\u00e4ller \u00e4ven i samband med traditioner. Det skapar mening.<\/p>\n
N\u00e4r solen gassar blir firandet varmt och n\u00e5got av en utmaning. Men detta med utmaningar h\u00f6r ju skolan till. H\u00e4r finns ocks\u00e5 bel\u00f6ningar. N\u00e4r de yngre barnen kl\u00e4mmer i med Barfotavisan \u00e4r det sv\u00e5rt att h\u00e5lla t\u00e5rarna tillbaka. Att h\u00f6ra dem sjunga med inlevelse och kraft inger hopp om framtiden och f\u00e5r mig att k\u00e4nna att jag som l\u00e4rare har v\u00e4rldens b\u00e4sta jobb.<\/p>\n
Barnen uppskattade, \u00e5 sin sida, s\u00e4rskilt n\u00e4r \u00e5rskurs sex sj\u00f6ng Avicis Without you som en avskedss\u00e5ng efter att de f\u00e5tt ta emot rosor fr\u00e5n de yngsta barnen. H\u00e4r bj\u00f6ds mycket fin musik av alla elevgrupper liksom sedvanlig stipendieutdelning och elever som presentat\u00f6rer. Den blomstertid nu kommer fick avsluta h\u00e4rligheten och uppskattas av alla, s\u00e5v\u00e4l ateister som kristna och muslimer, i v\u00e5rt ”kollektiv”.<\/p>\n
En liten guldkant i \u00e5r var rektors tal som inneh\u00f6ll b\u00e5de en ”d\u00e4\u00e4b” och \u00e4ven lite annat som h\u00e4mtat inspiration fr\u00e5n barnens egen (popul\u00e4r)kultur (Mourisen 2002). Att tala till alla elever \u00e4r bra f\u00f6r att bygga gemenskap. Och att fira segrar som vi gjorde idag, det \u00e4r s\u00e5dant som bygger kultur.<\/p>\n
Litteratur<\/p>\n
Mouritsen, Flemming (2002)\u201dChild culture \u2013 play culture\u201d, i Flemming Mouritsen & Jens Quortrup (ed): Childhood and children \u0301s culture, University press of Southern Denmark<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Vi hade avslutningsfirande idag. Och då menar jag verkligen firande. På avslutningen sparar vi inte på krutet. Vi skulle kunna anklagas för att vara gammeldags där vi tågar fram tillsammans med de yngre barnen med våra svenska flaggor. Men i…<\/p>\n