Jag är ute på rasten. Den låga höstsolen målar gården i en skön, varm skärpa. Överallt leker barn. Vårt fritids är idag bättre än någonsin – förebyggande. Jag ser en lärare och några elever som leker med skuggor och gestaltar en insekt. Jag ser också en lek mellan en elev, två resurser och en lärare där alla krånglat sig in i samma rockring – de gestaltar en buss som rör sig framåt i maklig takt. Det är en lustfylld lek och skratten smittar. Bus som signalerar närhet och intimt samarbete.
Att vara rastvakt är ett bra tillfälle att möta både lärare och elever samt att observera och se hur vår skolkultur gestaltar sig mellanmänskligt. Hur vi samspelar säger en hel del. När vi får fart på positiva processer i organisation och undervisning kan vi snart observera hur det speglar sig i vardagens lekar på gården. Den faktiska organisationen av gården och rasten är förstås också viktig. Genom en välorganiserad rastverksamhet kommer vi att gynna lek och samspel med utrymme för alla att finna återhämtning.
Läraryrket kan vara både himmel och helvete. ibland skiftar det snabbt. För den som gillar problemlösning råder ingen brist på utmaningar. Långtråkigt är det sällan. Elever kan alltid utvecklas. Klimatet och bemötandet kan alltid bli bättre och undervisningen mer varierad och flexibel. Utvecklingspotentialen är oändlig. Det är en guldkant med yrket men också en risk. Är vi ensamma med problem känns det stressande. Kan vi dela våra bekymmer och hjälpas åt blir det lättare att se möjligheter och nå nya höjder.
Skolan styrs mycket av parallellprocesser. Om lärare saknar stöd kan vi räkna med att elever kommer att sakna detsamma. Om lärare erfar höga förväntningar och stöd finns det däremot goda chanser att det sprider sig i organisationen. En positiv skolkultur handlar mycket om teamwork. Samarbete och samsyn kännetecknar framgångsrika skolor (Dyson & Millward 2000, Folkesson et al 2004).
I Sverige har vi problem med att rektorer och lärare kan skifta frekvent. Om turbulensen blir långdragen kan vi räkna med att problem anhopar sig. När en organisation kommit på drift kan det vara svårt att sätta igång de positiva processerna. Men inget är omöjligt. Att förändra en skola kräver lagspel och det tar tid. Om vi vill skapa delaktighet och samhandling för eleverna i skolan bör vi som jobbar här själva erfara detsamma. Det räcker inte att rektor bryr sig även om det är en grundförutsättning för att lyckas. Vi behöver alla bry oss om varandra, hälsa och visa omsorg. Processerna föder varandra och känslor smittar (Rizolatti & Craighero 2004).
I boken Att organisera för skolframgång (2017) lyfter Jarl, Blossing och Andersson vad som kännetecknar framgångsrika skolor:
- Gemensamma normer som understryker att stödja och samarbeta samt att dela erfarenheter.
- Elevernas lärande och resultat är det centrala fokusområdet.
- Föreställningar om elevers lärande och normer om samarbete är samordnade och talar samma språk i organisationen.
- Kollegiala samarbeten driver elevernas lärande framåt.
- Kollegiet skapar gemensamma regler och strukturer i arbetet i enlighet med normer om samarbete och elevers lärande.
Vad kännetecknar de skolor som ej når framgång?
- Var lärare tar ansvar för sin klass.
- Lärarna förväntar dig inte stöd från eller samarbete med kollegor.
- Ej enhetligt fokus på elevernas lärande och kunskapsutveckling.
- Olika föreställningar om uppdraget – bristande samsyn.
- Undervisningen ses ej som huvudorsak till utvecklingen. Orsak till svårigheter skjuts över på eleverna.
- Olika regler inom organisationen och bristande kontinuitet pga omorganiseringar.
- Bristande förankring av förändringar hos skolans medarbetare.
Jag befinner mig i en verksamhet som för några år sedan krisade på grund av just dålig kontinuitet och frekventa omorganiseringar. Idag har vi kommit en bit på väg. Våra resultat går stadigt uppåt och eleverna förefaller numera smartare. Skolfrånvaro är inte längre en het fråga. Barnen är motiverade. Orsaken till det ligger både i en förbättrad undervisning och ett mer välkomnande klimat/bemötande. Eleverna får bättre förkunskaper och en mer produktiv inställning redan efter året i förskoleklass. En viktig väg i utvecklingen handlar om hur vi kontinuerligt utvecklar vårt samarbete i organisationen på alla nivåer.
I samspelet på gården kan vi idag se tecken på vår utveckling. Vi gläder oss åt varje vunnen seger. Men det tar aldrig slut på utmaningar. Nya dyker snart upp även om akut brandsläckning inte längre tillhör vår vardag. Jag känner mig glad och hoppfull i höstsolen. Vad vi människor tillsammans kan åstadkomma är verkligen fantastiskt. Barn är mycket formbara och kan vi vuxna tillsammans komma överens så kan vi nå oanade höjder med elevernas utveckling.
Dyson Alan & Millward Alan (2000) Schools and Special Needs: Issues of Innovation and Inklusion, London: Sage Publications
Folkesson, Lena, Lengdahls Rosendahl, Birgit, Längsjö, Eva & Rönnerman, Karin (2004) Perspektiv på Skolutveckling, Lund: Studentlitteratur
Jarl, Blossing, Andersson (2017) Att organisera för skolframgång, Stockholm: Natur & Kultur
Rizolatti & Craighero (2004) The mirror- neurons system, https://www.annualreviews.org/doi/full/10.1146/annurev.neuro.27.070203.144230
Samhandling: https://www.spsm.se/stod/delaktighet/delaktighetsmodellen/