I ettorna har de arbetat med att lyfta fram olikheter. Utanför klassrummet hänger ett stort ”akvarium” där många fina fiskar simmar. Att uppmuntra synliggörande av olikheter kallas med ett tjusigt ord för interkulturell pedagogik. Det syftar på att vi alla är bärare av vår egen kultur och då den synliggörs känner vi oss sedda. Något som också gynnar utbyte mellan oss. Så gynnas tolerans och delaktighet, klimatet i klassrummet. Det påverkar ochså barnens motivation (Sharif 2008:110ff ).
Akvariet speglar att vi är olika men att vi delar dagar då vi är tillsammans i skolan. Här får barnen visa sig själva på ett symboliskt sätt. Ytterligare ett sätt att jobba i den här sfären är att lyfta fram barns olikheter i andra sammanhang. Vi kan påtala deras flerspråkighet som något positivt och låta dem lära oss saker från sitt språk. Så kan man vända bilden av ”brist” i svenska till något mer positivt där vi synliggör att barnen kan flera språk. Att sätta fokus på vad barn kan är en gammalt klassiskt ”trick” för att värna deras självaktning. Att vi som lärare gör det är viktigt för alla barn men särskilt för de barn som hamnar i svårigheter.
I anslutning till akvariet och fiskarna där har barnen också fått skriva på iPad om en fisk och rita fisken. Att skriva på iPad kan vara en väg att lära sig läsa. Genom denna process att skriva sig till läsning (ASL) upptäcker barnen bokstäver och bokstavsljud genom det digitala verktyget och dess tillhörande talsyntes.
De senaste dagarna har ettorna ytterligare utvecklat sina samtal och tankar kring olikheter. Den här gången tog klassen utgångspunkt i högläsning av Sandbergs bok om Vit och svart och alla de andra (Rabén & Sjögren 1986). Boken engagerade barnen och ledde till ett intressant boksamtal. Därefter fick de rita.
Litteratur:
Sharif, Hassan (2008). Mångkultur, skola och interkulturell pedagogik, i Martin Molin, Anders Gustavsson och Hans-Erik Hermansson (red.) (2008). Meningsskapande och delaktighet. Om vår tids socialpedagogik. Göteborg: Daidalos.