Automatisering på agendan

I lägre åldrar har vi uppdraget att lära barnen att automatisera färdigheter såsom att läsa men även exempelvis taluppfattning inom matematiken. När vi automatiserar kunskaper betyder det att vi förankrar dem i långtidsminnet. Då vi lyckas med detta underlättar vi elevernas förmåga att tänka då deras närminne frigörs (Hattie & Yates 2014:75ff).

För att automatisera krävs flit och många repetitioner, något som vi försöker åstadkomma tillsammans med eleverna i klassrummet. Idag jobbade vi med barnens taluppfattning för talet 5. Dagen till ära började vi använda vårt nya äppelträd som vi tillverkat för att åskådliggöra på ett konkret sätt hur många äpplen som representerar olika tal. Att arbeta med praktiskt material inom undervisningen är ett sätt att göra matematiken verklig. I Piagéts begreppsvärld omtalas detta som ett sätt att ge barn ”inre bilder” av matematiska begrepp (Malmer 2010). Detta gynnar alla barns taluppfattning och förståelse för ämnet och inte minst barn med inlärningssvårigheter enligt Gudrun Malmer i Bra matematik för alla.

Denna vecka gällde det alltså talet 5. Vi talade om hur äpplena kan delas på olika sätt i två högar. På så vis utrönande vi femkamraterna. För varje tillfälle flyttade vi äpplen för att synliggöra vad vi pratade om.Därefter ställde sig Helena vid tavlan. Nu behövde vi dra oss till minnes vilka kombinationer vi funnit. Att få lov att tänka efter är viktigt för att kunskaper ska fastna, etsas in, i långtidsminnet. Det är det återkommande tillfället att få lov att dra sig till minnes och tänka som gör susen. Och det är precis det vi är ute efter då vi talar om automatiserad kunskap.Tillsammans tänkte vi nu ock klurade ut femkamraterna igen medan Helena antecknade alla på tavlan en efter en. Ibland fick vi använda fingrarna som konkreta representationer för att tänka. Då detta var gjort delade vi upp oss i våra halvklassgrupper. Barnen satte sig i ring på mattan och fick nu dra vars ett kort. Därpå var det dags att mingla och försöka hitta en kamrat med vilken man kunde bilda talet 5 om man slog ihop sina kort. Då alla funnit sina kamrater satte vi oss ned, tittade på korten och samtalade om dem. Att samtala är ett bra sätt att befästa kunskaperna.Efter korten med talen (som ju är abstrakta representationer) var det dags för lite mer konkret övning. Nu tog jag fram en burk med ”glaspluppar” som är sköna att hålla i handen och blänker så fint. Jag tog fem ”pluppar”i handen och skakade dem. Nu lade jag ned ett antal på mattan medan jag gömde de andra i handen. Barnen fick nu alla tillfälle att svara på varsin fråga. Om jag lägger ned 3 ”pluppar” på mattan – hur många har jag då i handen? osv. Det tyckte de var mycket spännande.

Som avslutning delade jag ut 5 ”pluppar” till varje elevpar. Nu skulle de turas om att gömma och klura på femkamraterna. Även denna övning var mycket omtyckt och det var påtagligt att barnen uppfattade det som en utmaning på sin nivå och gjorde många olika kombinationer av gåtan för varandra i trivsamt samspråk.

Våra ansträngningar idag tycks ha inspirerat eleverna. Under den fria leken var det flera barn som ville öva på att skriva tal på tavlan. Att skapa en numerisk miljö (Löwing i Forsmark 2011) betonas för att barn ska vilja lära matematik och inspirera varandra.

Forsmark,Jenny (2011) Att utveckla den matematiska kompetensen i Jakobsson, Inga-Lill & Nilsson Inger (red), (2011) Specialpedagogik och funktionshinder, Stockholm, Natur och kultur

Hattie, John & Yates, Gregory (2014) Hur vi lär och vetenskapen om våra lärprocesser, Stockholm: Natur & Kultur

Malmer Gudrun(1999) Bra matematik för alla, Lund, Studentlitteratur

Kommentera