Bygga mönster, fotografera och samtala

Vi har börjat tala lite om mönster i förskoleklassen. Efter en kort genomgång på tavlan fick eleverna jobba parvis med att hitta på ett mönster tillsammans. Nu använde vi oss av samma genomtänkta par som jag skrev om här då vi i förra veckan ville att eleverna skulle agera läranderesurser för varandra (Wiliam & Leahy 2015:177-207). Då vi just tänkt igenom denna gruppindelning noga och märkt att den fungerade bra, passade vi på med att fortsätta på den inslagna vägen. Elevernas placering och gruppering kan nämligen vara en viktig resurs för att anpassa undervisningen (Skolverket 2014). Vi var inomhus så nu fick de använda sig av de material som stod till buds i klassrummet. Genast började de bygga med spelpjäser, med bestick och tallrikar från hemvrån, med strumpor och skor osv. Jag gick runt och fotograferade deras alster med min telefon och nu fick vi tala om deras arbeten och diskutera hur mönstret blir symmetriskt samt hur många delar det innehöll innan det upprepade sig. Det var positivt för att se till att alla hade förstått.

Som avslutning kopplade vi upp projektorn och visade alla mönster på väggen. Nu fick barnen tillfälle berätta om vad de gjort.

En reflektion efter det här arbetet med mönster är att det skulle passa bra i samband med programmering som jag skrivit lite om här. Bra kod har i förlängningen mycket gemensamt med ett klurigt mönster.

Skolverket (2014) Allmänna råd, Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram. Stockholm: Fritzes

Wiliam, Dylan & Leahy, Siobhan (2015) Handbok i formativ bedömning, Stockholm: Natur & Kultur

Lämna ett svar