Stafettlek med geometriska former och addition

Vi har lektion utomhus på måndag förmiddag, sommar som vinter. Lite hårt kan tyckas när det är kallt eller regnar. Men barnen brukar älska det när vi väl har kommit igång. Vi tänker att det ger lite ”grit”-uthållighet när vi trotsar vädrets makter för att efter lektion avnjuta soluppgången över havet eller lugnet i en skogskoja (Dweck 2015).

Egentligen håller vi igång rätt bra på de här lektionerna, det blir lite av idrott där vi blandar in matematik och språk. Ibland promenerar vi en bit men i måndags stannade vi kvar på skolan för att nyttja vårt uteklassrum ”Grönan”. Det är en halvt förvildad trädgård med klätterträd, täta snår och lite gräsmatta i skolgårdens utkant. Efter att vi letat upp den hemliga påsen (som jag gömt i förväg) med uppdraget satte vi oss i på stockarna i vår samlingscirkel.

I påsen låg former i inplastad kartong med olika siffror på. Så repeterade vi de geometriska formerna som vi gått igenom och jag förklarade vad vi skulle göra. Det var en lek som liknar vår stafettlek där vi brukar mäta med meterlånga rep som jag skrivit om här. Repen hade nu bytts ut mot former med olika poäng som stod skrivet på. Då barnen kände igen lekens struktur var det inga svårigheter att förstå vad som skulle ske.Helena delade lag genom att räkna 1, 2, 3, 4 och för att de säkert skulle komma ihåg vilket lag de tillhörde fick de hålla upp lika många fingrar som praktisk/konkret representation för att inte glömma. Lagen fick nu samla sig och stå på led utmed en linje. Några meter längre fram la jag ut våra former på marken. Nu skulle barnen som stod först i ledet på given signal springa och hämta en form. Då de lämnat formen hos sitt lag fick nästa barn i tur springa. Nu gällde det att samla så många former som möjligt och gärna med så höga poäng som möjligt. När alla var hämtade blev det dags för lagen att räkna samman sin poäng. Jag och Helena stöttade två lag var i att räkna addition.

Ibland oroar jag mig för att det ska bli heta känslor kring vilket lag som vunnit men det blir aldrig det tack och lov. Kanske beror det på att våra grupper inte är fasta då vi delar genom att räkna. Därmed skiftar det vem som får mest och med vem. Det blir olika varje gång. Eller kanske beror det på att barnen i lekens slut ser fram emot den fria leken som alltid erbjuds efter lektionspasset. Idag var det en mängd isblock som bildats i en frusen pöl vilka fångade deras intresse. Genast kastade de sig mer för att hacka och diskutera. Det är inget ovanligt då utomhusmiljön gynnar barns interaktion, samspel och språkliga färdigheter då de spenderar mer tid i förhandlingar med varandra kring lekens gemensamma förståelse där, enligt Änggård 2009 och Björck-Åkesson m.fl. 2014. En oförutsägbar miljö gynnar barnens fantasi och samarbete – en gemensam lek menar Eriksson Bergström 2012 (i Tallberg-Broman et al. 2015)

Litteratur:

Dweck Carol,(2015) Mindset – du blir vad du tänker, Natur & Kultur Akademiska

Tallberg Broman, I, Vallberg Roth, A-C, Palla, L, & Persson, S, (2015) Förskola tidig intervention, Vetenskapsrådet

Lämna ett svar