Idag hade vi gemensam sångstund med vår parallella F-klass. Kalle Helander, vår spelman från fritids, hade tagit med sig elgitarren dagen till ära – något som barnen sett fram emot. Och visst gungar det lite extra häftigt med komp från en elgitarr. Inte för inte som det heter rock’n roll.
Vi sjöng Varm korv boogie. Ove Törqvists gamla dänga är en riktig favorit bland sex- och sjuåringarna. Den känner de igen från förskolan. Sedan tränade vi på sånger till avslutningen: Planetvisan och Sommarlov. Barnen är så duktiga på att lära sig texterna och kommer ihåg allt utan att titta på fusklapp. Så kan man lära sig språk men också fakta om rymden.
Att sjunga är ett utmärkt sätt att lära sig språk. Här tränas både tungvrängning och ordens betydelse i ett sammanhang. Melodi och rytm gör det lustfyllt att lära stroferna utantill. Att sjunga på svenska är dessutom bra för att lyfta den poetiska sidan av det svenska språket som annars lätt drunknar i en alltmer engelskspråkig värld. (För den som undrar sjunger vi på engelska också.)
Men att sjunga tillsammans tillför dessutom en känsla av gemenskap. I kören får vi alla plats och sjunger med en gemensam röst. När låtarna är sånt som elevernas varit med att välja blir det alldeles särskilt bra ljud i kören. Och detta med betydelsen av gemenskap ska vi inte underskatta. Att ha ett bra klassrumsklimat där eleverna känner sig sedda, hörda och respekterade av lärare och kamrater är det som kännetecknar utmärkta lärare (Fishbein 2007). Man har nämligen kommit fram till att känsla och kognition hör samman. Barnets förmåga att tänka i allmänhet och om sig själv i synnerhet är beroende av barnets känsla. Att höga förväntningar och stöd är viktigt i skolan har vi nog alla klart för oss. Men ett klassrum med sång och musik är också en väg att uppleva ett vi – delaktighet och gemenskap.
Fischbein, S. (2007). Kognitiva och utvecklingspsykologiska perspektiv på barn i tidiga skolåren. Mål för alla. Perspektiv på nationella utbildningsmål för tidiga skolår. Stockholm: Skolverket.